Skip to content

Ur mina icke-existerande memoarer IV

26 november 2011

Rökning.
Jag kan se en bild ganska tydligt framför mig. Det är på våren, det plaskar en del på marken mellan enstaka små snödrivor och bakom ett uthus står en pojke i uppskattningsvis åttaårsåldern. Det är jag, klädd i en kort vinterrock i grönt lodentyg med en mjuk ljusbrun pälskrage. Ett av de bästa plagg som tillverkats i Sverige, skulle jag tro. ”Säg Algots, det räcker!” Men det anmärkningsvärda är att jag håller en cigarett i handen. Några dagar tidigare hade jag och föräldrarna varit på en ”finare” bjudning, och där stod dyrbara cigaretter framdukade på en byrå. Några av dessa hamnade i mina fickor!

Under läroverkstiden hände det en mörk höstkväll att jag promenerade iväg till bio rökande en cigarill, Ritmeester Hofnar. Det väckte viss uppmärksamhet, vilket var avsikten. Av samma skäl satt jag ibland utanför järnvägsstationen i Eksjö och rökte Bellman Siesta. Någon kick fick jag aldrig av rökningen och det blev lyckligtvis ingen vana.Tvärtom har jag i många år varit medlem i föreningen Visir, Vi som inte röker,

Min far rökte pipa. men aldrig inomhus. Om han råkade ut för något problem på arbetet satte han sig vid sidan, stoppade sin pipa och rökte den intensivt medan han tänkte ut en lösning,
Under de sista gymnasieåren skaffade jag mig också en pipa, men för att kunna pröva på lite annat. Som pop-musiker in spe hörde det nästan till. Men både cannabis och hash lämnade mig oberörd. Ett par försök var nog för att släcka intresset. Jag hann dock bli blåst på tjugo kronor (inte så lite på 60-talet, cirka 160 kr i dagens penningvärde) av en smålangare som aldrig levererade, trots att han citerade ”when you’re on the road you must have a code that you can live by”. Vid ett enstaka tillfälle då jag bodde på studentkorridor hade en av kamraterna varit i Köpenhamn och inhandlat en liten bit av den där varan med speciell lukt och utseende som torkad avföring, som vi gemensamt provade med lika nedslående, eller ska man kanske säga lyckligt, resultat.

Pipa

Nu diskuteras att legalisera cannabis. Jag tror inte det är någon bra lösning. Jo, om man i en handvändning kunde fullständigt ersätta alkohol med cannabis. Strikt medicinskt, socialt och samhällsekonomiskt vore det fördelaktigt. I de flesta fall av misshandel och ”vansinnesdåd” är alkohol inblandat. Däremot har jag svårare att tänka mig en cannabispuffande rastafarityp som slår ner och sparkar någon i huvudet. Peace, brother! Men alkoholen lär vi aldrig kunna bli kvitt.

För min del har varken alkohol, tobak eller andra droger haft någon riktig lockelse. Det lär ha med dopaminsystemen i hjärnan att göra och inte bara med socioekonomiska förhållanden, som vi inom vänstern på 60-talet envist hävdade.
Min enda fungerande ”drog” har varit musiken.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. Anonym permalink
    27 november 2011 00:02

    Hej Bernt
    Musiken som drog är ju inte så fel. Fortsätt med den.
    Kul att Du tagit dej vissa frihet under uppväxten även om det var inom förbjuna områden.
    Hoppas du har det uthärdligt, och kan vila tanken i musikdrogens värld.
    Bästa hälsningar
    Siv

  2. Inga Winzell permalink
    27 november 2011 13:50

    Må musikdrogen få flöda fritt! Den är fantastisk!

    En farbror till mig var piprökare. Minns hur gott! 🙂 det doftade när han satt där med pipan i mun, tittandes ut över Kalmarsund med drömmande blick. Positiva lukt/syn/känslominnen dyker upp.
    Bellmancigarrer dyker också upp. Överläkaren på Borgholms lasarett bad mig gå till kiosken:” vill frk Winzell gå o köpa en ask Bellman, pengarna som blir över kan läggas i kaffekassan”. Doften från doktorns cigarr minns jag än, där han gick i korridoren lätt framåtböjd med händerna på ryggen, cigarren i mun. Den doften var också god. 🙂
    Trots detta, har jag aldrig använt något av detta, men är totalt beroende av musikdrogen!

    Inga W

  3. Solbritt Karlsson permalink
    28 november 2011 22:21

    Hej!
    Vilken målande beskrivning av tobakens dofter och även doften av förbjudet lyser igenom på ett skönt sätt…. det är dock inte så många år sedan som askkoppen stod på expeditionen(inte din naturligtvis) så tiderna förändras tack och lov!
    Må så gott

  4. Inga Winzell permalink
    29 november 2011 08:17

    Bernt!

    Så här i advent tände jag ett ljus för dig och din familj i kyrkan i söndags, med en bön om att ni i det svåra ska känna er burna av värme och ljus.

    Inga W

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: