Hoppa till innehåll

Grodmannen

19 oktober 2011

Tack för alla välgångsönskningar och hälsningar!
Är just hemkommen igen från sjukhuset. Jag har inte haft tillgång till internet sedan jag blev inlagd på ÖNH-kliniken på Sahlgrenska. Jag blev som planerat operarad för två veckor sedan. Operationen tog 7½ timme. Mådde ganska bra efteråt, inget illamående och till läkarnas förvåning inga smärtor de första dagarna, mera sedan. Fick tracheostomi in samband med operationen, med tanke på risken för svullnad i halsen. Och svullet blev det, men mest i kinden. När jag efter ett dygn fick tillfälle att se mig själv i en spegel var det ingen vacker syn jag såg. På grund av svullnaden drogs munnen neråt och utåt och jag såg inte längre ut som en kalkon utan som en monstergroda!
Efter detta har jag blivit sövd två gånger för att man via munnen skulle kunna byta tamponad och rengöra i sårhålan.
Nu är jag alltså hemma igen, men om en vecka är det dags för nästa ”omläggning”. Fortfarande inte tillåtet att äta eller dricka, men ändå skönt att komma hem ett tag. Hoppas nu att skägget ska växa ut igen och dölja ärret på hakan och nedanför kinden, så att jag kånner igen mig själv i spegeln.

Grodan Boll

Tecknade serier som konst

1 oktober 2011

Nu ett inlägg som inte alls handlar om sjukdomar eller elände.
Serietidningar har väl länge betraktats som någonting sämre än böcker, åtminstone av lärare och bibliotekarier. Det verkar dock finnas en tendens att, med full rätt, betrakta åtminstone serier för vuxna, som en konstart. Själv prenumererar jag sedan länge på tidningen Fantomen. Inte minst tack vare svenska serieskapare har Fantomen hållit hög klass i många år, och biserierna i tidningen är ofta av toppklass, till exempel den gamla serien Johnny Hazard eller den ursprungligen belgiska serien Bernard Prince, tecknad av Herman Huppen, eller den likaledes belgiska serien Thorgal, extremt vackert tecknad av Grzegorz Rosinski. Varje serieruta är ett litet konstverk.

Thorgal

Av ”trikåhjältarna” från min barndom har väl egentligen bara Fantomen lyckats överleva till våra dagar, genom att moderniseras så att han numera har både fru och barn och oftast är verksam i stadsmiljö. Läderlappen (Batman som han numera heter även på svenska) och Stålmannen har ju vandrat in bland glömskans skuggor åtminstone som seriefigurer. Min egen ”idol” bland seriehjältarna torde vara helt okänd för nutidens ungdomar. Han hette kapten Miki och förkom i ett litet 25-öreshäfte som hette Vilda Västern. I likhet med Fantomen var han helnykterist! Detta till skillnad från hans båda romälskande men innerst inne hjärtegoda och pålitliga vänner Windy och doktor Salasso. Och liksom Fantomen var kapten Miki fenomenal på att med en revolver i var hand skjuta vapnen ur händerna på skurkarna utan att åstadkomma någon blodspillan.

Kapten Miki

Att läsa serier kräver en viss vana, har jag märkt. Med lite träning kan man få hjärnan att binda ihop teckningarna och textbubblorna så att man nästan får en filmisk upplevelse.
Det ska kanske tilläggas att inte alla serietecknare är goda tecknare. Somliga är mest intresserade av att berätta en historia och struntar i formen, så teckningarna kan i vissa fall vara rent ut sagt fula. Själv föredrar jag, precis som när det gäller musik, en stark text kombinerat med ett begåvat och vackert uttryck.
Här är ytterligare ett exempel på en vackert tecknad serie publicerad i Fantomen. Long John Silver tecknad av fransmannen Xavier Dorison.

Long John Silver

Kalkonmannen

28 september 2011

Tack för alla välgångsönskningar och hållna tummar.
Nu blev det inte som planerat. Operationen som skulle göras igår blev inställd. Jag blev sövd, men sedan vågade de tre läkare som skulle operara mig inte utföra ingreppet eftersom förmodad bindvävsbildning gjort att jag inte kan öppna munnen, inte ens i sövt tillstånd alltså. Så nu är jag hemma igen några dagar. Nytt operationsdatum är måndag 3 oktober. Då ska man göra ett utvidgat ingrepp, först via munbotten försöka återställa rörlighet i käken, sedan försöka får bort tumören i överkäken. Det blir alltså ett större ingrepp.
Efter strålbehandling och cellgifter har det mesta av håret och en del av skägget fallit av. Och med hänsyn till den planerade operationen har jag fått offra hela skägget. När jag tittar i spegeln är det ett helt främmande ansikte jag ser. Utan skägget ser jag ut som en kalkon. Förskräckligt!

Kalkomnannen

Uppehåll

25 september 2011

I morgon ska jag bli inlagd på ÖNH-kliniken på Sahlgrenska och följande dag planeras operation.
Jag räknar inte med att kunna uppdatera bloggen under den närmaste tiden, men om och när jag blir kapabel kommer jag att lägga upp flera inlägg. Jag har redan några förberedda.
Så håll tummarna och tack för att ni är intresserade och besöker bloggen.

Operation

Popmusiken

20 september 2011

Det var inte meningen att den här bloggen skulle handla bara om sjukdomar och tråkigheter, utan jag tänkte skriva om sådana saker som ger glädje och mening åt tillvaron, såsom MUSIK. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen – i mitt liv har popmusiken spelat en stor roll, ända sedan 1960-talet, när jag dels arbetade en tid i en musikaffär, dels spelade i ett par popband. Ett kallade vi självironiskt för ”Nothing”. Det finns en gammal inspelning på super8 och den har jag kombinerat med en ljudinpelning av en egen låt (Big Star), och resultatet är den här ”musikvideon”. Den långhårige gitarristen med snorbroms (lite Jimi Hendrixlook?) är faktiskt jag.

Popmusiken har väl sällan tagits riktigt på allvar utan betraktats som oseriös, och visst har mycket skräp producerats, bara för att musikbolag ska tjäna pengar. Men det finns också exempel där musik och text ingått i en skön förening av hög konstnärlig klass, fullt i nivå med finkulturens lyrik och musik. Det som avgör är artistens förmåga att uttrycka en genuin känsla eller upplevelse på ett personligt och äkta sätt.
Jag tänker rekommendera några skivor ur min lilla CD-samling. För att inte drunkna i exempel avstår jag från utländska artister, där det annars naturligtvis finns höjdare som The Beatles, Leonard Cohen, Patti Smith, Gerry Rafferty m fl.CDskivor

Först Ulf Lundell. Det här är en samlingsskiva (Öppna landskap 75-95) som belyser hans enorma produktivitet, där han visar sin mästerliga språkhantering och förmåga att hålla en förvånansvärt hög kvalitet år efter år. Lars Winnerbäck seglar i hans kölvatten, men ingen svensk popartist slår Ulf Lundell. Bäst gillar jag när han är lite förbannad, som i Aldrig nånsin din clown, eller Rött – vad sägs om de här raderna: Dra kragen tätt kring halsen idag Det blåser snålt och kallt Gå med knuten näve i fickan idag Du ser det överallt Femhundratusen utan jobb idag Dom behövs inte mer Gott om herrar som hoppar fallskärm idag Se hur dom dalar ner
Jag ser rött…

Nästa artist är också en veteran, Dan Hylander. Oerhört begåvad låtskrivare och producent. Vanligtvis skriver han orimmade texter, men här har han frivilligt valt en mer bunden lyrik, med i mitt tycke utmärkt resultat. Kejsaren är naken heter skivan, där texterna handlar om allt från kvinnomisshandel till italienska skor! Även Dan Hylander gisslar rövarkapitalismen – att sno en hundring det är tjuveri…men kan du stjäla en miljard är du finansgeni

Kjell Höglund är en av de mest originella artisterna, filosofisk, garanterat individuell. Började på 1960-talet med att gå runt och sälja skivor inspelade och pressade privat. Underordnade sig aldrig proggen trots ett tydligt vänsterperspektiv, mer humanist än rebell. Den här skivan, Inkognito, är snyggt producerad och innehåller några av min Höglundfavoriter – Sokrates, Ett tillbakadraget liv, Kaffe med blues.

Duetterna har jag tagit med bara för att den är så bra. Inspelad några år innan Totta Näslund gick bort i cancer sextio år gammal. Skivan är producerad av Dan Hylander, som också skrivit flera av låterna. På skivan medverkar flera av sveriges bästa kvinnliga sångare, och deras röster kontrasterar på ett behagligt sätt mot Tottas skrovliga stämma.

Till slut just en av dessa kvinnliga sångare. Skivan Äntligen Marie Fredrikssons bästa 1984 – 2000 innehåller flera låtar skrivna av Marie själv och visar att hon förutom en suverän sångerska är en inte oäven låtskrivare. En av de häftigare låtarna, där man inte spar på krutet, är Mellan sommar och höst. Den inleds med tunga orgelackord och övergår sedan till riktigt fläskig rock. Kul när man vågar bre på rejält.

Givetvis finns det fler som skulle kunna nämnas. Hansson de Wolfe United har jag i annat sammanhang tagit upp som ”ädelpop”. Många duktiga låtskrivare ligger närmare vistraditionen än ren pop, och dem har jag inte tagit upp här, som Ola Magnell. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverige har förvånansvärt många duktiga låtskrivare och popmusiker.

Klart grabben ska ha en iPad!

16 september 2011

Nu är jag hemma igen sedan några dagar. I går beslutades vid tumörkonferens på Sahlgrenska att man ska operera inom ett par veckor. Under tiden får jag bokstavligt talat läka mina sår, efter strålbehandlingen. Det är en stor operation och den leder till vissa bestående men när det gäller förmågan att tala och äta, men är enda chansen av verkligen bli botad. Så valet är ändå inte så svårt.
Nog sagt om detta. Nu istället, som man brukade säga i Monty Python’s Flying Circus, till något helt annat.

Jag läste i tidningen för ett tag sedan att kommunstyrelsens ordförande i Laholm Per Asklund genomdrivit att ledande kommunpolitiker ska få var sin iPod till en kostnad av drygt en kvarts miljon. iPad Nyttan med detta är minst sagt tveksam, det verkar mer handla om en statusgrej. Att man väljer Apples produkt tyder på det, även om kommunrådet motiverar med att att Apple är marknadsledande. Förvisso har Apple under ledaning av den karismatiske, för att inte säga maktfullkomlige frälsargestalten, Steve Jobs ledning, producerat en rad innovativa prodeukter med fokus på design och funktionalitet. Men nu verkar fokus alltmer inriktas på att hindra konkurrenter att producera liknande men bättre och billigare produkter. För det finns redan ”paddor” med bättre prestanda än iPad.
Hur som helst, det som förvånade mig mest är bristen på reaktion. Jämför med rabaldret om ”tänkarhattarna” som anskaffades av kommundirektören i Laholm, Kristiina Kosunen Eriksson, till en kostnad av 1800 kr. Där fanns det trots allt en genomtänkt idé bakom, men hon fick sparken och köptes ut för 2,5 miljoner kronor efter samarbetssvårigheter med nämde Per Asklund. Eller minns vilket spott och spe en alltför exklusiv men sannolikt kvalitetsmässigt prisvärd damväska ledde till.Väska

Det är uppenbart skillnad när man bedömer mäns och kvinnors behov av saker som kostar en del men inhandlas på skattebetalarnas bekostnad.
Och nog verkar det finnas en eller annan mansgris i Laholm.

De profundis

10 september 2011

Ur djupen ropa vi

The botten is nådd är en låt av den skånske rapparen Timbuktu alias Jason Diakité, För egen del hoppas jag att det är så. Mina blodvärden har i varje fall gått i botten, även om de vita blodkropparna verkar återhämta sig. Men jag kommer att få blod, bland annat för att strålbehandlingen blir ineffektiv vid blodbrist. Dessutom fick jag feber för några dagar sedan, och har fått antibiotika. Den första sorten verkade inte hjälpa, så nu har jag en annan sort som verkar fungera bättre. Jag hade hoppats på helgpermission, men så blev det alltså inte. Största besväret för mig är sår och slembildning i munnen, annars mår jag inte jättedåligt, och hoppas att det vänder uppåt nu.
För övrigt måste en onkologavdelning vara så nära helvetets förgård man kan komma. Så mycket lidande samlat, dels på grund av sjukdomarna i sig, dels på grund av behandlingarna.

I nöd och lust

4 september 2011

Om ett par timmar ska jag resa tillbaka till onkologen på Sahlgrenska. Strålbehandlingen fortsätter nästa vecka. Förhoppningsvis blir det de tio sista behandlingarna. Jag har varit hemma på helgpermission. Visserligen som en darrande spillra av mig själv, med väldiga besvär från munnen, men med värdefull tid att se och glädjas åt vårt hem och vår trädgård, och möjlighet att vara nära min fantastiska hustru, Annica.
Vi träffades redan i mitten av 1970-talet, när vi bodde på studentkorridor i Lund, och har hållit ihop sedan dess. Äktenskapslöftet avlade vi 1989. Vi har haft våra kriser, olika uppfattning om mycket, och under senare år har det bland annat på grund av mina sjukdomar varit mycket av nöd och mindre än önskvärt av lust. Jag är ingen vän av stora ord, det ska alla veta. Det är kanske ett karaktärsfel som jag delar med många män, jag är alltför tyst och förtegen om mina innersta tankar. Men du ska veta, Annica, att det jag innerst känner för dig är inte bara vänskap och tacksamhet, det är någonting mycket större. Och det jag ser i ditt ansikte var gång vi skils får mig att tro att du känner detsamma, och det får mig att vilja kämpa vidare. För 22 år sedan lovade vi inför vittnen att älska varann i nöd och lust, och nu tar jag mina läsare till vittnen på att löftet består.
Tack, älskade Annica, att du stått ut med mig så länge och fortfarande finns vid min sida.

Bröllop 1989

Food, glorious food.

29 augusti 2011

Food, glorious food
Underbara mat. Rubriken kommer från musikalen Oliver, som bygger på Charles Dickens bok Oliver Twist. Det är de fattiga svältande barnen som lovprisar maten i en sång. Min egen inställning till mat och ätande har tidigare varit närmast indifferent. Det sägs att bordets njutningar är de enda som återstår för gamlingen. Jag skulle inte hållit med tidigare, jag sätter den musikaliska njutningen högre, och fruktar därför hörselnedsättningen som hotar av Cisplatinbehandlingen och kanske av strålningen. Jag har betraktat ätandet som något nödvändigt, men inte som något direkt lustbetonat. Så annorlunda nu, när jag inte kan äta, utan måste leva på sondvälling! Nu inser jag verkligen vilken lycka det är att kunna ta för sig av det närmast oändligt varierade utbudet av drycker och maträtter.
Att äta tillsammans med andra har ju också en viktig social funktion, men om man tänker efter är det faktiskt inte speciellt estetiskt att stoppa in föda i munnen och tugga och svälja. Det är väl bland annat därför som etiketten säger att alla ska börja äta samtidigt, för att man ska slippa höra andras malande och klunkande. I filmen Frihetens Fantom av Bunuel finns en rolig scen där man vänt på begreppen. Sällskapet sitter runt ett bord och gör sina naturliga behov på toalettstolar, medan maten istället intages diskret i små toalettliknande utrymmen.

Frihetens Fantom

Jag är nu inne på den sista cellgiftskuren. Den här gången har ju sluppit ligga på en fyrbäddssal, vilket varit positivt för sömn och sinnesfrid. Första dygnet hade jag till och med eget rum, en välsignelse när man hyperhydreras med dropp för att efter fyra timmar med Cisplatindropp urvätskas med urinmängder över 5 liter på några timmar. På morgonen efter detta känner man sig som en urvriden disktrasa. Men nu återstår bara något dygn med cytostatika. Håret har blivit markant tunnare, får se om det faller av helt. Jag har hunnit få strålbehandling nio gånger, kanske en tredjedel av det planerade antalet. Hittills inga biverkningar, men de kommer säkert senare.

Konstutställning

22 augusti 2011

Fick idag en inbjudan per e-post från vännen Bobo Hermanson. Jag har själv av naturliga skäl ingen möjlighet att komma, eftersom jag läggs in i morgon på Sahlgrenska för strålbehandling och cytostatikabehandling, men rekommenderar gärna ett besök om någon av mina läsare har vägarna åt ydrehållet, alltså trakten mellan Eksjö, Tranås och Kisa.

Konstutställning