Tecknade serier som konst
Nu ett inlägg som inte alls handlar om sjukdomar eller elände.
Serietidningar har väl länge betraktats som någonting sämre än böcker, åtminstone av lärare och bibliotekarier. Det verkar dock finnas en tendens att, med full rätt, betrakta åtminstone serier för vuxna, som en konstart. Själv prenumererar jag sedan länge på tidningen Fantomen. Inte minst tack vare svenska serieskapare har Fantomen hållit hög klass i många år, och biserierna i tidningen är ofta av toppklass, till exempel den gamla serien Johnny Hazard eller den ursprungligen belgiska serien Bernard Prince, tecknad av Herman Huppen, eller den likaledes belgiska serien Thorgal, extremt vackert tecknad av Grzegorz Rosinski. Varje serieruta är ett litet konstverk.
Av ”trikåhjältarna” från min barndom har väl egentligen bara Fantomen lyckats överleva till våra dagar, genom att moderniseras så att han numera har både fru och barn och oftast är verksam i stadsmiljö. Läderlappen (Batman som han numera heter även på svenska) och Stålmannen har ju vandrat in bland glömskans skuggor åtminstone som seriefigurer. Min egen ”idol” bland seriehjältarna torde vara helt okänd för nutidens ungdomar. Han hette kapten Miki och förkom i ett litet 25-öreshäfte som hette Vilda Västern. I likhet med Fantomen var han helnykterist! Detta till skillnad från hans båda romälskande men innerst inne hjärtegoda och pålitliga vänner Windy och doktor Salasso. Och liksom Fantomen var kapten Miki fenomenal på att med en revolver i var hand skjuta vapnen ur händerna på skurkarna utan att åstadkomma någon blodspillan.
Att läsa serier kräver en viss vana, har jag märkt. Med lite träning kan man få hjärnan att binda ihop teckningarna och textbubblorna så att man nästan får en filmisk upplevelse.
Det ska kanske tilläggas att inte alla serietecknare är goda tecknare. Somliga är mest intresserade av att berätta en historia och struntar i formen, så teckningarna kan i vissa fall vara rent ut sagt fula. Själv föredrar jag, precis som när det gäller musik, en stark text kombinerat med ett begåvat och vackert uttryck.
Här är ytterligare ett exempel på en vackert tecknad serie publicerad i Fantomen. Long John Silver tecknad av fransmannen Xavier Dorison.
Hej
Vi har olika åsikter om vissa saker men här är en till där vi tycker lika, Fantomen är också min favorit även om jag inte är fullt lika ärlig som du, jag gratisläser bara i väntrum och liknande. Kanske ska jag omvärdera det och prenumerera. Även jag har minnen av Kapten Miki, Windy och Salasso och vad mera, det var gratisläsande i det fallet också. Det var min mors yngste bror som köpte dem och jag fick läsa eller tjuvläsa, kommer inte ihåg vilket.
Vad gäller aktuella saker, jag/vi tänker på dig/er varje dag.
Bengt-Arne
Hej igen Bernt..
Måste få delge dej att för mej är Kapten Miki i mycket gott minne.
Min 2 år yngre broder Läste och samlade på Kapten Mikis Seriehäften när han växte upp.
Vår far köpte varje nummer till honom under många år och jag läste ju dessa också. Helt underbar serier men jag tror inte att det finns något häfte bevarat tyvärr.
Tänk vilken fantastisk förebild Kapten Miki skulle vara även för dagens uppväxande släkte.
Wndy och Salasson hade verkligen humorn i bakfickan.
Siv
Hej Bernt!
Per har samma intresse för Fantomen som du. Vi har dessutom alla nummer sparade sedan tidernas begynnelse, vilket jag har svårt att förstå. När barnen var mindre åkte vi runt på på loppis och antikvariat och köpte nummer som fattades på Bamse och Fantomen, De hade listor på vilka som fattades. Vinden är full nu och inget får slängas.
Tanker på dig och undrar hur du har det nu. Många på vårdcentralen i Hyltebruk frågar hur du mår och skickar hälsningar.
Hälsningar Carin