Bajs – ingen skitsak

Enligt min hustru kan man genom att ta bakterieprov från tandborstglaset avgöra om folk spolar med uppfällt eller nedfällt lock. När man spolar kastas små vattendroppar upp som spray i luften, med tillhörande bakterieflora.
Under sommaren har nyheterna vid flera tillfällen handlat om tarmbakterien EHEC, en farlig variant av den vanligtvis harmlösa bakterien Escherichia coli . Men ska vi vara rädda för våra tarmbakterier?
Det här inlägget handlar om våra mänskliga avfallsprodukter, och kan uppfattas som äckligt. Känsliga personer bör kanske sluta läsa här!

Det finns ”alternativa” tokstollar som hävdar att det är nyttigt att dricka sin egen urin.
Länk till Urin – naturens dolda hälsokälla. Det förekommer till och med koprofagi bland människor, det vill säga att man äter avföring, men bara som en perversion vad jag kan förstå. Vissa djur, till exempel kaniner, gör det. Nu är det inte det vanliga bajset kaninen äter utan en särskild sort som kommer från blindtarmen, ceacotrofer, som brukar kallas nattavföring.

Vad det handlar om är hur som helst bakterier. När vi föds innehåller vår kropp bara mänskliga celler, men som vuxna har vi tio gånger så många bakterieceller som humana celler. Utan dessa bakterier, som främst finns i tarmen, skulle vi inte kunna leva. De hjälper oss att producera viktiga vitaminer, samverkar med immunförsvaret, har förmodligen betydelse för ämnesomsättningen. Intressant nog har man kunnat identifiera tre olika typer av bakterieuppsättning, som varierar från människa till människa men som är konstant under livet och inte beroende av var i världen man bor, vilken etnisk grupp man tillhör eller vilka matvanor men har.
Störningar i tarmfloran kan få ödestigra konsekvenser. Den vanligaste orsaken är antibiotika, där en fruktad komplikation är att en speciell bakterie, Clostidium difficile, tar överhanden, vilket leder till svåra blodiga diarreer. Enda behandlingsmöjligheten hittills har varit ytterligare antibiotika, vilket är lite som att släcka eld med bensin. Jag har sett flera patienter som drabbats svårt, i ett fall ledde det till tarmoperation. Nu kan man läsa i senaste numret av Forskning och Framsteg nr 7/2011 att man kan ”transplantera” tarmbakterierna. Det låter inte så trevligt, för det innebär att man finfördelar avföring från en frisk person, t ex maken, och tillför patienten detta som lavemang. I flera fall har svårt sjuka patienter tillfrisknat mirakulöst inom något dygn. Tänk om jag eller de infektionsläkare som behandlat mina svårt sjuka patienter känt till detta!

Det finns ju produkter som innehåller nyttiga bakterier, s k probiotika. Problemet är att även om en del av dessa bakterier överlver passagen genom mag-tarmkanalen möter de stenhård konkurrens av tiotusentals bakeriearter i tarmen.

Det gäller alltså att vara rädd om sina tarmbakterier. Ytterligare ett skäl att om möjligt undvika antibiotika, effekten av en penicillinkur kan kvarstå i ett år eller mera.

Och hur var det med spolningen? Jo, min hustru fäller alltid ned locket, och jag har börjat göra det också.