Sorgligt besked

Dagarna blir allt kortare och mörkare. Det blir allt svårare att stå emot uppgivenhet och apati. Svårare att hitta något positivt att skriva om. När jag började blogga lite försiktigt för fem år sedan kunde jag inte ana att detta skulle bli en så personlig angelägenhet, som på sätt och vis fört mig närmare både mina avlägsna gamla vänner och mina nära och kära.

Nu är jag hemma. Klen och darrig men på benen. Hår och skägg börjar växa ut igen så sakteliga. Förra veckan fick jag besked om resultatet av de mikroskopiska undersökningarna efter operationen för fyra veckor sedan. Beskedet var nedslående. Man hade inte lyckats att avlägsna all tumörvävnad.
Efter föregående behandling med cellgifter och strålning hoppades jag att det inte skulle bli fler kontakter med onkologen, men igår träffade jag en onkolog igen. Hon föreslog ytterligare strålning, trots små möjligheter för bot. Valet är inte så självklart som det kan verka. Men det får nog bli så i alla fall.

Än en gång vill jag tacka för ert vänliga intresse och all uppmuntran. Jag ska försöka fortsätta att informera om hur det går för mig, och emellanåt kanske lägga upp inlägg som inte har med sjukdom och tråkigheter att göra.