Skip to content

Sorgligt besked

2 november 2011

Dagarna blir allt kortare och mörkare. Det blir allt svårare att stå emot uppgivenhet och apati. Svårare att hitta något positivt att skriva om. När jag började blogga lite försiktigt för fem år sedan kunde jag inte ana att detta skulle bli en så personlig angelägenhet, som på sätt och vis fört mig närmare både mina avlägsna gamla vänner och mina nära och kära.

Nu är jag hemma. Klen och darrig men på benen. Hår och skägg börjar växa ut igen så sakteliga. Förra veckan fick jag besked om resultatet av de mikroskopiska undersökningarna efter operationen för fyra veckor sedan. Beskedet var nedslående. Man hade inte lyckats att avlägsna all tumörvävnad.
Efter föregående behandling med cellgifter och strålning hoppades jag att det inte skulle bli fler kontakter med onkologen, men igår träffade jag en onkolog igen. Hon föreslog ytterligare strålning, trots små möjligheter för bot. Valet är inte så självklart som det kan verka. Men det får nog bli så i alla fall.

Än en gång vill jag tacka för ert vänliga intresse och all uppmuntran. Jag ska försöka fortsätta att informera om hur det går för mig, och emellanåt kanske lägga upp inlägg som inte har med sjukdom och tråkigheter att göra.

Höst - det mörknar över vägen

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. Inga Winzell permalink
    3 november 2011 13:00

    Bernt!

    Det är oerhört det du delar med dig av. Du kämpar verkligen.
    Orden tryter.. men släpp inte taget Bernt!
    Varma tankar till dig och till din familj.

    Inga W

  2. Christina Johansson permalink
    3 november 2011 18:25

    Hej Bernt!
    Mitt hjärta gråter för dig och din familj! Att få ett sådant besked efter denna tuffa fight du gått/går igenom måste kännas som det tyngsta av allt.
    Försök orka fortsätta kämpa, det sista vi förlorar är hoppet……
    Vi är många som ofta tänker på dig!
    Christina

  3. Bernt permalink*
    4 november 2011 21:07

    Tack för vänliga kommentarer och tack kära arbetskamrater för blommorna!
    Som läget är nu orkar jag inte ta emot några besök eller besöka er, men ni ska veta att jag saknar mitt arbete och mina arbetskamrater och patienter.

  4. Siv Larsson permalink
    5 november 2011 01:17

    Hej Bernt.
    Vet inte hur jag ska uttrycka mej just nu.
    Önskade verkligen dej lite andrum efter alla ingrepp.
    Christina skriver om att hoppet är det sista vi har att förlora så fortsätt hålla i detta.
    Tänker på dej.
    Siv

  5. Bodil G permalink
    5 november 2011 09:14

    Verkligen ett sorgligt besked, efter allt som du gått/går igenom, men du är en kämpe.
    Tänker på dig o din familj.
    Bodil

  6. Hans Moberg permalink
    7 november 2011 09:24

    Hej Bernt!

    Vill gärna skicka dig en hälsning. Vi har setts och språkats vid av och till sedan flera år tillbaka. Det har har väl för det mesta varit tjänsteärenden men det har alltid varit trevligt. Jag har med sorg och smärta följt din blogg där du visat på stort mod och insikt. Jag hoppas så att det skall vända till det bättre… Din blogg har också lockat till skratt där jag igenkännande kunnat dela dina tidigare upplevelser, fast jag är några år yngre än du.

    Många många positiva hälsningar från Hans Moberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: