Skip to content

Sista kapitlet

16 december 2011

Vår älskade make och pappa Bernt lämnade oss i söndags eftermiddag, lugnt och stilla precis som han hoppades få göra. Trots hans realistiska, ibland pessimistiska, inställning till mycket hoppades vi alla ändå in i det sista på ett mirakel.

Vi tackar innerligt för all värme och omtanke genom bloggkommentarer, samtal, hälsningar och blommor samt stöd och hjälp från släkt, vänner, arbetskamrater, Hemsjukvården och PKT.

Blommor till hemmet undanbedes vänligen. Om du vill hedra Bernts minne så lämna gärna en gåva till cancerfonden.

Annica, Anna och Erik

    Varje hjärtslag, en evighet
    Varje andetag, en oändlighet
    Tiden själv står stilla
    Att äta, en nödvändighet
    Att sova, en konst
    Inget tycks spela nån roll då älskade farit illa

    Att leva, en resa
    Att finnas, en lott
    Få som förstår dess mening
    Att älska, ett privilegium
    Att älskas, en tröst
    En förhoppning om sista resans försening

    Att skratta, en tillflykt
    Att gråta, en insikt
    Tron om att man kommer att återses
    Att somna, ett måste
    Att vakna, ett mirakel
    Man får ta vara på den tid som ges

    Varje hjärtslag, en evighet
    Varje andetag, en oändlighet
    Tills de tystnar och försvinner
    Att äta, en nödvändighet
    Att sova, en konst
    Tills dagen kommer, då döden vinner
    Erik

    Musiken har tystnat och det spelas inget mer.
    Ingen dirigent eller orkester.
    En tystnad har lagt sig efter livet sista replik.
    Ridån har slagit igen och kvar finns endast en uppgiven och förtvivlad publik.
    Erik

    Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 11marie permalink
    17 december 2011 04:00

    Mina tankar går till er i den stora sorg som Eriks dikter så fint ger uttryck för. Bernts liv blev tyvärr alltför kort och många är de vänner och bekanta som kommer att sakna honom och är tacksamma för att ha haft privilegiet att få ha känt honom och ta del av hans blogg. Jag hoppas att ni en dag kan känna mest bara glädje över att ha fått dela hans liv och inte som nu då sorgen och saknaden överskuggar allt annat.

  2. Inga Winzell permalink
    17 december 2011 11:23

    Varma tankar till er i sorgen efter Bernt!.
    Oerhört berörande och fin dikt!

    Inga
    Kurskamrat från Birgittaskolan.

  3. Jonas Carlsson permalink
    17 december 2011 17:43

    Så tungt det kändes när jag av en god vän från Ydre fick höra att Bernt lämnat den jordiska scenen. Även om jag varje vecka möter döden och sorgen i mitt arbete, är det annorlunda när en god vän försvinner.
    Jag vill bara tacka Bernt för de glada åren i Ydre och framför allt för våra år i popbandet Nothing. Han var en mycket särskild person, ingen dussinvara, på en gång hård och okuvlig men samtidigt mjuk och fylld av empati för dom som var värda det.
    Det är lätt att bli långrandig och stapla minnen på varandra, men jag har tagit fram pärmen med många av de fina sångerna från Nothingeran. De flesta – och bästa – alstren har flödat fram ur Bernts penna. Jag avslutar med att citera den sista versen ur ”The song (that we sang once before”)

    Can´t you see that there ain´t any darkness,
    there´s no sorrows and fear any more.
    Let the light fill your mind while we´re singing
    the song that we sang once before,
    the song that we sang once before.

    RIP bäste Bernt, ljusa minnen fyller mitt hjärta, jag vill tro att vi träffas igen!

    Många tankar till er i Bernt familj, som jag tyvärr aldrig lärt känna, men som jag förstår betytt oerhört mycket för honom.

    Vännen Jonas i Mjölby

  4. 17 december 2011 22:16

    När man läst en bra bok som man inte vill lämna,
    kan det kännas vemodigt att tvingas läsa sista kapitlet.
    Jag har läst en mycket bra ”bok”
    med ett mycket vackert skrivet sista kapitel.

    Bobo

  5. Solbritt Karlsson permalink
    19 december 2011 16:04

    Varma hälsningar till er i familjen, vilka fina dikter. Tyvärr har jag inte lärt känna Er men jag är oerhört tacksam att fått arbeta med Bernt i Hyltebruk och i Unnaryd. Vi har haft många patienter som behövt lite extra stöd och empati.
    MVH Solbritt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: