Sista kapitlet
Vår älskade make och pappa Bernt lämnade oss i söndags eftermiddag, lugnt och stilla precis som han hoppades få göra. Trots hans realistiska, ibland pessimistiska, inställning till mycket hoppades vi alla ändå in i det sista på ett mirakel.
Vi tackar innerligt för all värme och omtanke genom bloggkommentarer, samtal, hälsningar och blommor samt stöd och hjälp från släkt, vänner, arbetskamrater, Hemsjukvården och PKT.
Blommor till hemmet undanbedes vänligen. Om du vill hedra Bernts minne så lämna gärna en gåva till cancerfonden.
Annica, Anna och Erik
Varje hjärtslag, en evighet
Varje andetag, en oändlighet
Tiden själv står stilla
Att äta, en nödvändighet
Att sova, en konst
Inget tycks spela nån roll då älskade farit illa
Att leva, en resa
Att finnas, en lott
Få som förstår dess mening
Att älska, ett privilegium
Att älskas, en tröst
En förhoppning om sista resans försening
Att skratta, en tillflykt
Att gråta, en insikt
Tron om att man kommer att återses
Att somna, ett måste
Att vakna, ett mirakel
Man får ta vara på den tid som ges
Varje hjärtslag, en evighet
Varje andetag, en oändlighet
Tills de tystnar och försvinner
Att äta, en nödvändighet
Att sova, en konst
Tills dagen kommer, då döden vinner
Erik
Musiken har tystnat och det spelas inget mer.
Ingen dirigent eller orkester.
En tystnad har lagt sig efter livet sista replik.
Ridån har slagit igen och kvar finns endast en uppgiven och förtvivlad publik.
Erik
PÅ GRÄNSEN 
Mina tankar går till er i den stora sorg som Eriks dikter så fint ger uttryck för. Bernts liv blev tyvärr alltför kort och många är de vänner och bekanta som kommer att sakna honom och är tacksamma för att ha haft privilegiet att få ha känt honom och ta del av hans blogg. Jag hoppas att ni en dag kan känna mest bara glädje över att ha fått dela hans liv och inte som nu då sorgen och saknaden överskuggar allt annat.
Varma tankar till er i sorgen efter Bernt!.
Oerhört berörande och fin dikt!
Inga
Kurskamrat från Birgittaskolan.
Så tungt det kändes när jag av en god vän från Ydre fick höra att Bernt lämnat den jordiska scenen. Även om jag varje vecka möter döden och sorgen i mitt arbete, är det annorlunda när en god vän försvinner.
Jag vill bara tacka Bernt för de glada åren i Ydre och framför allt för våra år i popbandet Nothing. Han var en mycket särskild person, ingen dussinvara, på en gång hård och okuvlig men samtidigt mjuk och fylld av empati för dom som var värda det.
Det är lätt att bli långrandig och stapla minnen på varandra, men jag har tagit fram pärmen med många av de fina sångerna från Nothingeran. De flesta – och bästa – alstren har flödat fram ur Bernts penna. Jag avslutar med att citera den sista versen ur ”The song (that we sang once before”)
Can´t you see that there ain´t any darkness,
there´s no sorrows and fear any more.
Let the light fill your mind while we´re singing
the song that we sang once before,
the song that we sang once before.
RIP bäste Bernt, ljusa minnen fyller mitt hjärta, jag vill tro att vi träffas igen!
Många tankar till er i Bernt familj, som jag tyvärr aldrig lärt känna, men som jag förstår betytt oerhört mycket för honom.
Vännen Jonas i Mjölby
När man läst en bra bok som man inte vill lämna,
kan det kännas vemodigt att tvingas läsa sista kapitlet.
Jag har läst en mycket bra ”bok”
med ett mycket vackert skrivet sista kapitel.
Bobo
Varma hälsningar till er i familjen, vilka fina dikter. Tyvärr har jag inte lärt känna Er men jag är oerhört tacksam att fått arbeta med Bernt i Hyltebruk och i Unnaryd. Vi har haft många patienter som behövt lite extra stöd och empati.
MVH Solbritt